Ok, jag vet att detta förmodligen börjar bli tjatit. Men jag kan ju inte träna så det blir en hel del snack om mitt fotskrälle. Idag är det faktiskt lite bättre, sakta men säkert går det år rätt håll. Jag har inte behövt smärtstillande på snart 24 timmar och jag går med stöd av en krycka nu och kan stödja lätt på foten. Men jag ropar inte hej. Kommer att hålla mig stilla idag och imorgon. I värsta fall får väl en krycka följa med på resan … Haha, då får jag väl boarda flygplanet först. De brukar ju släppa på “handikappade” och småbarnsfamiljer först. =)

Imorse vaknade jag och foten var lite svullen och röd. Så jag hoppade snabbt upp på kryckorna och satte mig med den i högläge och hoppas att det bara berodde på ansamling av vätska och blod eftersom att jag legat ner i sängen i många timmar (har haft en kudde under foten men den for såklart åt sidan när jag sov). För går det röda inte ner är risken att det kan vara en infektion. Och enligt mina läkarpapper ska man söka “immediate medical attention” då. Hilfe! Inte mer otur nu!!! Men jag kan glädja er med att det röda gick ner ganska direkt efter att foten kom upp en bit. Puh! Jag fick ett gäng paniktankar under de minuterna kan jag säga … infektion, komplikationer, aldrig springa mer, amputation. Haha, ja här är man en Drama Queen kan jag lova! När det gäller skador som kan påverka min träning erkänner jag villigt att jag har en tendens att få p-a-n-i-k. Jag lider helt klart av skadeskräck!

Så här sitter man och kan inte annat. Foten är öm, lite domnad, stel, lite svullen och så fort värktabletterna slutar verka kommer smärtan krypande igen. Idag är det dag tre så nu jag hoppas på raketfartsförbättring. Måste, måste, måste vara bra och kunna gå på foten tills på söndag. Three days and counting.

Jahapp, här sitter man med foten i högläge, lite luddig i hjärnan av de smärtstillande och antiinflammatoriska tabletterna. Diagnosen var ju som sagt “tendinitis with inflammation of the area that surrounds the tendon due to trauma“. Och om jag inte missuppfattat det hela helt fel så är det muskelsenfästena mellan muskel och ben i foten (alltså ej vrist eller hälsena) som fått sig en rejäl smäll och blivit svullna och inflammerade. Och enligt the doctors order är det RICE-metoden som gäller för mig nu och i minst två till tre dagar. Alltså Rest – Ice – Compression – Elevation. Jag har fått kryckor men de ska enbast användas i nödfall, typ om jag ska gå på toa eller så. Jag får alltså inte skutta runt på kryckorna mer än absolut nödvändigt. DET SUGER KAN JAG SÄGA. Att sitta still är någon som jag är extremt dålig på. Men jag ska ju iväg på en tränings-jobbresa på söndag och tills det måste jag vara på fötterna igen. Så det är bara att bita ihop. =(

Jag vrickade till foten lite under morgonens löparrunda men sedan kände jag inget mer än att jag blev lite öm, fortsatte att springa i ytterligare fem minuter utan problemas. Sen hem, käka lunch, satt och jobba en stund. Inga problemas. Stack jag iväg till Posten och då började jag känna att aj, det gjorde lite ont i foten. Men jag fortsatte mina ärenden. Några minuter senare var värken helt galet jobbig, det strålade upp från foten och upp längs vaden. Så illa att jag inte kunde använda högerfoten så jag fick köra bilen med vänsterfoten. Sen hem och då kunde jag inte stå på foten, det gjorde så JÄVLA ont. 15 på en skala från 1-10! Högläge var inte att tänka på för när foten eller vaden så mycket som nuddade underlaget var det som en slägga av smärta rakt in i foten. Så jag ringde min Physical Therapist och frågade vad han tyckte, och han föreslog att åka in till akuten för röntgen och smärtstillande. Sagt och gjort. Svärmor kom snällt och hämtade. Nu var värken så pass att jag nära tuppade av – och jag har hög smärttröskel! Kom i vilket fall in på akuten, fick åka rullstol (hur löjligt kändes inte det), röntade och fick besked; inget brutet men väl “tendinitis with inflammation of the area that surrounds the tendon”. Så det blev smärtstillande, antiinflammatoriskt, hålla foten i högläge och kyla med is. Och vila foten HELT i ett par dagar. Hur mycket otur ska en stackars människa behöva ha?! Nåja, glad att inget var brutet i alla fall. Och nu har jag fått så starka smärtstillande så allt är lattjolajban och jag ser rosa, dansande elefanter. Trudeluddeluddeluujuuj …